VĂ€ttern 2011, avklarad
DĂ€r satt den som en flĂ€sklĂ€pp. Det sĂ„g mörkt ut in i det sista eftersom jag var inte var kry och förkylningen satt som en dimma i huvudet. Fredag och nerfĂ€rd till Motala kĂ€ndes inte alls kul, motivationen var pĂ„ lĂ„gnivĂ„. Efter köer ut ur Stockholm kom vi nĂ„got sena ivĂ€g. Huvudet kĂ€ndes inte bra alvedon förbrukning gick pĂ„ högvarv. VĂ€l i Motala var det svart regn tunga moln som hĂ€ngde lĂ„gt. Vi hann bara hĂ€mta ut startbevisen sen började det ösregna. Efter en ca 15 min slutade det och solen kom fram. Lovade M förra Ă„ret att det kommer bli sol eftersom jag skulle köra min första och han sin tredje. Har varit lite smĂ„ nervig hela veckan, men vĂ€l pĂ„ plats sĂ„ infann sig lugnet och kroppen ok men huvudet (no good). NĂ€r allt var pĂ„ plats med cykel och mig sjĂ€lv, infann sig lugnet och all nervösitet bara rann av. Vilken fest, folk över allt. TrĂ€ffade nĂ„gra cykelkompisar frĂ„n Hofet och den rĂ€tta cykelstĂ€mningen kom över mig. 19.52 var vĂ„r starttid och vi stĂ€llde oss i startfollan och dĂ€r var vi ivĂ€g. Jösses vad mycket folk som ropade och hejjade vĂ€garna var kantade av mĂ€nniskor, helt magisk. Min instĂ€llning var att jag startar och om jag inte orkar pga av förkylningen sĂ„ bryter jag i Jönköping. Alla sĂ€ger att det bara Ă€r att rulla ner till Jönköping dem första 11 milen. Pyttsan det var ju motvind och jag gick pĂ„ rött redan efter 4,5 mil. Det blir nog att bryta i Jönköping och Ă„ka hem. VĂ€l nere i Jönköping började kroppen kĂ€nna sig bra, det fanns en hel del pulver kvar i benen bara 19 mil kvar. Hade hört talas om backen efter Jönköping, den rullade pĂ„ bra i mörkret. Pannlamporna vi anvĂ€nde var kanon. Det var lite stökig cykling i stigningarna efter 12 mil och vi valde att göra ett ryck i en ordentlig uppförsbacke för att slippa klungan med alla cyklister. Gick hur lĂ€tt som helst benen var dĂ€r och vi for ivĂ€g med en rasande fart. M tog tĂ€ten och utför Ă€r han snabbare Ă€n döden. M gjorde ett hĂ€stjobb och drog oss hĂ„rt i 15 mil. Kollade pĂ„ min dator det stod att vi kört 16,7 mil dĂ„ kĂ€nnde jag att det Ă€r ”bara” 13,3 mil kvar jag kommer fixa det. Vi rullade genom natten vilket var helt surrealistiskt, vem kommer pĂ„ att sitta och cykla kl 3 pĂ„ morgonen….Vi rullade pĂ„ och jag hjĂ€lpte till med dragjobbet M;s knĂ€n börja ta ut sin rĂ€tt, vi fick följe av en cyklist frĂ„n Hofet som ocksĂ„ hjĂ€lpte till med dragjobbet. NĂ€r det sedan var 6 mil kvar dĂ„ började jag ledsna pĂ„ ont i nacken, ont i ryggen, ont i rumpan och moralen skönk drastiskt. 6 mil hur svĂ„rt kan det vara… Vi rullade pĂ„ 4 mil kvar dĂ„ sa vĂ€nster knĂ€, vill inte var med lĂ€ngre. SmĂ€rtan sista 4 var ingen höjdare och som tur var att vinden hade bytt riktning och det var motvind igen, pust. Var pĂ„ riktigt dĂ„ligt humör och det gjort ont, ont och Ă„ter ont i knĂ€t. Kom knappt av cykeln i depĂ„erna. Sista 2 milen var bara vilja och Ă„ter vilja som gjorde att det gick. De gick inte att rulla för dĂ„ skrek knĂ€t varje gĂ„ng dĂ„ jag skulle sĂ€tta igĂ„ng att trampa igen. Sen hipp som happ var vi i mĂ„let dĂ€r M,s mamma och E var och hejjade pĂ„ plus alla andra vilken kĂ€nsla. DĂ€r satt den VĂ€ttern 2011 var genomförd. PĂ„ slutet var enda kĂ€nslan att sĂ€lja hojjen för 100 spĂ€nn och aldrig mer cykla. Men sĂ„ hĂ€r dagen efter och en massa Voltaren och sömn Ă€r siktet instĂ€llt pĂ„ nĂ€sta Ă„r. Bara rehabilitera knĂ€, rygg, axlar mm, sen Ă„ker vi vidare. Vore kul att vara helt frisk ocksĂ„. Behöver betala igen för dem björnstarka milen M bjöd pĂ„ vilka gjorde hela rundan.